En köksscen

Personer:
Konrad
Pappan
Mamman
Diverse fiktiva djur

Vid frukostbordet. Pappan smuttar på en dubbel espresso. Konrad vispar
håglöst i gröten, ser sig sökande omkring. En omelett med cornichons tronar
mitt på bordet. Spridda ljud från hallen; mamman stökar med ytterkläder.

KONRAD (bestämt, pekar med skeden). Pappa. Kasta ditt djur!

PAPPA (undrande). Djur?

KONRAD (förklarande, nyper ihop tummen och pekfingret för att markera litenhet). Vi har jättesmå lejon i handen nu, kasta dem. Så här. (Gör en kaströrelse rakt upp i luften.)

PAPPA (tittar upp). Oj!

KONRAD (skälmskt). Vi kan prova med sköldpaddan osså.

PAPPA (sträcker handen mot fickan). Jag har nog en liten zebra i fickan, vill du ha den?

KONRAD (entusiastiskt). Kasta den! Kasta den!

PAPPA (bekymrat). Nej, Konrad. Man ska inte kasta djur, de kan gå sönder då.

KONRAD (sträcker sig framåt, gör en gripande rörelse följt av ett kast). Jag kasta den. Pappa, kasta en häst nu!

PAPPA (tittar upp). Nämen! Jag tror zebran fastnade i taket!

KONRAD (skakar frenetiskt på huvudet). Nej, den sitter ju på lampan.

PAPPA. Jaha? På lampan?

MAMMAN (ropar från hallen, lätt stressat). Koonrad! Vi måste åka nu!

KONRAD (ivrigt). Nu du kasta paden*! En katt! Kasta kossan osså!

PAPPA (gör några kaströrelser). Swosh! Swosh! Swosh! (Frågande.) Så?

KONRAD (tittar upp, ler). Ja! Nu alla djuren uppe luften! (Eftertänksamt.) Bara djurpapporna kvar luften. Inte mammorna och kompisarna. De ramlat ner. (Hejdar sig, pekar på omeletten mitt på bordet. Skjuter upp ögonbrynen.) Pappa, tycker du om gurka såå mycket? (Måttar med händerna.) Eller bara så? (För ihop händerna till hälften.)

PAPPA. Jo, jag tycker om gurka...

KONRAD (avbryter). Nu jag åka förskolan med mamma. Sen du komma mätta* mig. (Med stigande emfas.) Då jag få ris och mycket kött. (Klättrar ner från stolen. Ut.)


Ridå.

*
Paden = leoparden
Mätta = hämta


/Pappa