torsdag 4 december 2014

Konrad snart 5 år

Tävlingsinstinkten är stark och kläderna går på och av snabbt numera. Han är väldigt förtjust i tv-programmen: Fångarna på fortet och Sveriges städmästare, men det blir inte så mycket tv. Lite mer dataspel. Annars ritas och skrivs det för fullt.


Han läste och skrev rätt bra redan som fyraåring, men nu går det snabbare och bättre. De flesta gemener går bra. Han har själv läst nästan alla dagis luciasånger, vilka jag skrivit ut i större stil. På tidigare luciafiranden har han inte sjungit något. Första året ville han överhuvudtaget inte vara med. Förra året kom han hem efter sångövningarna, ledsen och sa att han inte kunde texten. Men nu har han lärt sig texterna riktigt bra. I år vill han vara lucia eller stjärngosse - så det blir stjärngosse eftersom vi inte har någon luciakrona.


Redan strax efter att han blev 4 år kunde han räkna till 100 och både addera och subtrahera. Nu är han väldigt nyfiken på större siffror och vill räkna till en miljon eller en miljard. Då gör jag så att vi börjar med att vi har 100 000 och så frågar jag Konrad vad det blir om man tar 100 000 till ... sen rätt vad det är har vi räknat till en miljon :) Han frågar nästan varje dag om olika svåra tal, t.ex. vad är 100 + 1000 + 100 000.

Pengar är roligt och han räknar fram och tillbaka med sina egna pengar. Ett oväntat tillskott i hans kassa kom när han ville gå "Halloween", han gick själv till tre grannar och en av dem hade inget godis, så då fick han 24 kr. Glädjen var stor, men än har han inte fått köpa något godis för pengarna. Det blir så mycket godis ändå efter alla barnkalas. Han tycker mycket om godis, men accepterar att han inte kan äta upp allt från ett kalas på en eller några få dagar. En annan favorit är popcorn.

Från att tidigare ha varit väldigt blyg och försiktig så är han nu nästan normalmodig för sin ålder. Stor skillnad har det blivit efter höstens simskola som egentligen heter "Plask och lek". Det tog flera lektioner innan han vågade klättra ner för stegen utan att någon stod bakom. Nu vågar han själv hoppa i från kanten och doppa huvudet är inget problem, bubblandes med både mun och näsa. Tror han kan "simma" nu, men han har inte lärt sig att ta andningspauser så man behöver ha råkoll, totalt orädd som han blivit. Flyta på rygg klarar han av. Han har varit väldigt förtjust i simskolan, men tyvärr är platserna slut inför vårterminen. 

I höstas började han även på en musikskola, vilket han också gillar skarpt. Mycket sång, rörelser och allt mer spelande på keyboarden. Textminnet börjar bli bättre, men han har svårt för att lära sig melodier. Han sjunger ofta skallekar, frågar ibland folk om de kan musikspråket :) doremifasolat... Däremot är det inte så roligt att göra läxorna.

Här är bild från i somras när Konrad vann en bukettävling med "Olikabuketten." Under hösten har nya gäster gett stor blyghet, även om det gått över fort. Nån gång gömde han sig under köksbordet.



Som liten lekte Konrad mest själv, riktigt social blev han framåt 4-årsåldern och nu älskar han att ha gäster och han vill sällan leka själv. Tycker det är tråkigt när vi inte har några gäster.

Han har inte längre så tydliga favoritkompisar utan många av barnen verkar vara roliga att leka med. Däremot så är några pojkar från dagis dumma och ibland säger Konrad att han blir retad och kallad för fegis. Han vill inte leka med dem och jag känner ett dilemma i dagens pedagogik som säger att alla ska leka med alla. Det känns högst rimligt att inte vilja leka med dem som retas. Som tur är har flera av de tidigare bråkstakarna blivit snälla. Det är bara en pojke som varit dum en lång period. Konrad är känslig och tar lätt åt sig, även om det börjar bli bättre. Han gillar att stå i centrum och älskar att klä ut sig, under hösten har det varit mycket spiderman. Men polis och brandman är fortfarande populärt. I somras var han både pepparkakspojke och tomte och njöt verkligen av uppmärksamheten han fick.

Brandbilsintresset har hållit i sig, vi var på brandmuseet i Gysinge den här sommaren också. Men som starkast var nog brandmansintresset runt 4-års åldern, då hade han brandmanströjan var och varannan dag.


Han är oftast snäll och medgörlig, men vill ofta göra kompromisser. Han har varit väldigt rädd av sig tidigare i livet och inte vågat se på så många barnfilmer t.ex, men sista veckorna har det blivit annorlunda, nu ser han de flesta barnfilmer för hans ålder. Det gick jättebra att ta vaccinspruta och han säger själv att han inte är rädd för något.

Balanscykeln har gjort susen och i somras gick det fort att lära sig cykla på vanlig cykel. Han cyklar ofta till förskolan, ca 600 meter.

På 4-årskontrollen var han 100 cm och vägde typ 16kg. Nu efter 5-årskontrollen var han 106 cm och vägde typ 18,4 kg. Ungefär en standardavvikelse under medelkurvan fortfarande.

Det har gått i perioder med hans gosedjur, i början var elefanten viktigast, sen var det en lång period när gosedjur inte var så viktigt. I somras var det elefanten och mellansköldpaddan som gällde. På sistone ska det vara både elefanten, tre sköldpaddor och en mus. Väldigt viktigt att alla är med när han inte sover hemma hos mig! En av sköldpaddorna kallar han för bäbissköldpaddan, den är kärast just nu. Läskigt bara, att den ska komma bort, med tanke på dess ringa storlek.


Barnen har kramats mycket på förskolan på sistone, Konrad verkar vara omtyckt av många barn. Här om veckan sa han: Jag och E brukar pussas, vi är kära. Han lät lite pilimarisk.


torsdag 13 mars 2014

Hopp och betong


Konrad låg i sängen för en tid sedan, lät sinnet driva runt fritt i gränslandet mellan vakenhet och sömn, och fastnade vid en fundering över material och deras egenskaper:

- Visst är betong hårt?
- Ja.
- Pappa, finns det något som är hårdare än betong?
- Ja, diamant, till exempel.
- Är det så hårt att det aldrig kan gå sönder?
- Jo... det kan det. Men det är väldigt, väldigt hårt.
- Men pappa... Finns det inte något som aldrig kan gå sönder?
- Uhm...
- Inte något?

Jag är på vippen att säga något krasst om att alla material kan förstöras om de utsätts för tillräckligt stora krafter. Men jag hör oron i hans röst, och har helt enkelt inte hjärta att göra honom besviken:

- Jodå... Hoppet! Det går aldrig sönder helt.

Jo, jag vet - högt över hans strax därefter sovande huvud, men jag trodde väl inte han tog någon större notis vid det svaret - förrän följande monolog dyker upp i insomningsbabblandet, säkert två månader senare:

- Pappa... I en film så kastade de bomber och en stol började brinna. Den var gjord av trä.
- Nej men.. Ojdå..?

Jag oroas väl lite över vad han sett för film - får senare reda på av hans mor att han råkat vandra in och hunnit se en kort scen ur någon actionrulle. Hans fortsättning tyder dock på att han tagit det bra - och bevisar samtidigt med all önskvärd tydlighet att man får äta upp allt man råkar säga till honom; inget glöms, allt absorberas.

- Men veet du... De borde ha gjort stolarna av hopp - då hade de ju inte kunnat brinna!
- Eh.. jaaa...
- Tänk om hela det här huset var gjort av hopp. Det vore väl bra?

Några dagar senare:

- Pappa... när mamma cyklar på sin cykel och jag på min lilla cykel, så kan vi knyta ett snöre emellan oss. Så jag inte ramlar. Ett snöre av hopp.

Får väl vackert reda ut begreppen litet vad det lider.

onsdag 12 mars 2014

Konrad Sjörövaren


K har nyligen begått biopremiär - vi såg "Hokus pokus, Alfons Åberg". I filmen leker Alfons et al sjörövare en hel del, vilket Konrad verkligen tog fasta på och inspirerades mycket av.

En dag ville han gå runt med en för ändamålet utklippt lapp över ögat hela dagen. Han klippte ut tre papperssvärd och förklarade sig därmed vara sjörövare. Han bestämde, att vi allra först skulle styra skeppet (det vill säga vardagsrumsmattan) till mataffären och handla jättemycket mat. Sagt och gjort, och pappa placerades vid rodret (utrustad med ett av papperssvärden, förstås).

- Fast jag betalade bara 500 kronor, sa han, när han efter fullbordad landstigning vid matleksakerna rusade ut med varorna. Jag tror att det var själva piratdådet. 

Sedan vecklade han fram en fiktiv karta och studerade den ingående:
- Oj... vi ska flyga över rymden! Skeppet kan inte flyga. Men jag fixar jättesnabbt!

Så hämtade han verktyg och byggde någon sorts raketmotor: 
- När den här motorn sprutar eld, då går alla stjärnor sönder. [lång paus] Och månen. Då blir det tomt i rymden.

Några dagar senare styrde han åter ut sig i full piratregalia, och beställde fram skrivmaskinen för att skriva sig en skattkarta.


Först bedömde han dock att färgbandet behövde en snabb översyn med träverktygen.



Reparationen avlöpte tydligen väl - för en omisskännlig skattkarta var det ju han knackade ned, till slut:



onsdag 16 oktober 2013

Citronnöten och andra historier - september 2013

Konrad har förstått att man kan hitta filmer och bilder av det mesta på
internet, och gör beställningar:

 - Nu vill jag se en bild av en apa.
 - Ok.
 - En med stora fötter.
 - Ok. (letar upp en bild av en gorilla)
 - De kan gå på bakbenen som oss. Nu vill jag se en hackspett!
 - Ok. (letar upp några bilder på hackspettar, bland annat en där en man
håller en hackspett i handen)
 - [Först eftertänksamt, sedan med stigande emfas, allt mer exalterad]
Varför håller han i en hackspett? ... Kanske ska han stoppa hackspetten i
en påse och ta hem den och göra hackspettgryta. ... Kanske ska han ta av
allt som är utanpå! Kanske är det kött inuti! Kanske ska han göra
hackspettgrädde. Och hackspettäggula. Eller hackspettsoppa! Kanske också
hackspettsås?

2.
Konrad ligger i sängen och håller på att somna, funderar på vad han saknar
i livet:

 - Jag önskar mig en kockmössa. Och ett förkläde. ... Och en stensäng!

3.
Konrad är road av bokstäver och fonem. Han ljudar sig igenom ord, säger
vilka bokstäver de innehåller, och vill att man skriver ned dem. Ibland
rabblar han även egna bokstavskombinationer:

 - H..K..Å..T..O..Å..K..H..N..A! Vilket långt ord, eller hur va?
 - Ja, det var långt. Tio bokstäver.
 - Lika många som alla fingrar!
 - Ja! Ska jag säga vad det blev?
 - Jaa!
 - Hkåtoåkhna. Det har jag aldrig hört förr, det ordet har du hittat på
alldeles själv.
 - Nä - det finns faktiskt en ö som heter så. I en sjö. Det finns träd
där, med nötter. Gula nötter!
 - Jaha?
 - Jaa! Citronnötter! Nu skriver vi citronnöt, kan vi det?

4.
Konrad bevakar höstens fortskridande genom köksfönstret, ser att löven
blivit gula och börjat falla, och reflekterar över årstidernas växlingar:
 - Titta. Nu finns det nästan inga löv kvar på det trädet. Vet du... [får
något drömmande i blicken] Det finns en maskin, med stora tuggklor -
vrrrrrr - som tuggar i sig alla löven och hackar dem och krossar dem med
stora hjul. Och så sprutar den vatten på - brrrrr, grrroummm, sploush!
[visar med snabba, yviga gester hur maskinen arbetar] Och så mal den ned
alla grenarna. Och sen gör den faktiskt nya löv som blir gröna, och
sätter fast dem på stockarna med nya grenar! vilken bra maskin, va?

Senare samma dag (efter förskolan):
 - Nu ska vi skriva igen. S..s..s. Ess! Kå! O! Hå! Å! Å! Två stycken. O!
Ess! Kå! Vad blir det?
 - Skohååosk.
 - Vad är det?
 - Jag vet inte, jag har aldrig hört det förut.
 - Men det finns! Det är någon mat...
 - Jaha?
 - Ja! Det är citronnöten, den heter så på engelska! Fast då måste det
vara ett T till på slutet. Där!

Flera timmar senare. K upptäcker en stickling av åbrodd i ett glas i
fönstret. Han undrar vad det är, jag berättar.
 - Kommer det att komma något mera?
 - Förhoppningsvis kommer det rötter. Då kan du hjälpa pappa att plantera
den. Och så kanske den växer och blir större.
 - Ja... Och sedan kanske det kommer blommor. Och sedan blir det nötter!
Det blir citronnötter! Man kan äta dem, så då kommer det att komma mat
där. Så det är ju jättebra, eller hur va?
Ännu litet senare. Mamma har kommit, Konrad pekar ut sticklingen och
berättar:
 - Det ska komma citronnötter där. Men om bina tuggar på nöten så dör
plantan.
 - Nej, så funkar det inte. [Berättar om blommor och bin.]
 - Jo-o, den dör då. Men blomman är så här stor [måttar en famnbredd] och
nöten är så här liten och gul [måttar en handbredd] och så finns det en
kärna inuti som är mörk. Den är så här liten [går upp i falsett, måttar
en millimeter], så man kan äta den [nickar, mumsar i luften]. Så det är
ju jättebra.



torsdag 14 februari 2013

Konrad 3 år - berättat av hans mamma

I slutet av hösten hittade han på många nya ord, t.ex. pickna (gå på picknick) och dega (leka med playdough).

Nästan varje dag när jag frågar Konrad vad han ätit på förskolan så räknar han upp allt helt korrkekt - han påpekar ofta att de fått sallad och gurka också :) (sådant som vuxna brukar utelämna).

I höstas frågade jag: Vad vill du bli? Under en lång period så blev svaret att han vill bli sopgubbe, tillsammans med pappa. Det var väldigt viktigt att pappa också skulle vara med.

Konrad är ofta intresserad av min skola, vart den ligger och vad som händer där. Jag brukar berätta något om min dag när jag hämtar honom på förskolan, det brukar oftast intressera honom. Han är i en varför-period så det brukar bli mycket frågor om min skola och allt möjligt.
Idag fick han se min skola på riktigt, jag visade mikrovågsugnarna och föreläsningssalar med mera. När vi tittade in i lektionssalar så vinkade folk till Konrad, då blev han glad.
Vi passade också på att hälsa på Emma, hans faster som jobbar på Blåsenhus. Han tyckte att det var roligt att få prova de moderna datastyrda rittavlorna som fanns där. Byta färg, sudda m.m.

Konrad älskar att rita, hålla på med siffror, bokstäver och fråga om veckodagar och klockslag.

Häromveckan ritade Konrad sin första huvudfoting, rätt liten men om man vet vad det är så ser man tydligt ben och fötter.

Efter juluppehållet fick han byta avdelning, lite läskigt (mest för mig) men det har gått bra. Personalen är medveteten om att han inte tycker om förändringar så han fick en lång och bra inskolning.

Från jul och fram tills för ett par dagar sedan har han haft svårt att komma till ro på kvällen, övertrött och emellanåt rädd. Hoppas att det fortsätter funka bra framöver. I höstas var det flera månader när han somnade i hyfsad tid på kvällen, ofta somnade han någon minut efter att han kommit i säng.


Konrad är väldigt förtjust i bebisar, han har bara en docka, men gillar inte att jag kallar den för docka - det är hans bebis. Hon heter Alva, precis som Sagas lillasyster (jämnårig från förskolan som vi umgås med ibland). Givetvis tycker han om sina kusiner Sofia och Knut :)

Efter jul när vi var i Horndal berättade han att Knut tycker om honom och att Knut skulle följa med ner i källaren och leka. Både Sofia och Knut är söta enligt honom och får gärna kramar, liksom hans andra kusiner. Han är dock sparsam med kramar till vuxna, även om han uppskattar de flesta i hans omgivning. En period blev han sur för att vi inte hade tänkt ha några gäster den dagen.

Efter en mardröm ville han ge bort sin docka, för att hon skrikit på natten. Men efter ett par dagar kom vi fram till att hon skulle bli glad igen om hon fick lite leksaksäpplen. Skönt nu är hon accepterad igen.

Ibland vill han ringa, ofta till pappa, morfar, mormor eller farmor. Han pratar otroligt bra, både att han artikulerar och att han har ett bra ordförråd.

I princip hela hans liv så har han älskat böcker. De julklappar han blev gladast för var just böcker. Han blev t.o.m jätteglad när kusin Rut fick en bok, komiskt eftersom Rut själv blev besviken.

På sin födelsedag, som är den 25:e december hade han blivit lovad tårta och vi började prata om tårta på förmiddagen. Då blev Konrad väldigt bestämd och berättade att vi skulle göra en brysselkålstårta. Jag blev fundersam men han var bestämd och sade att vi skulle mixa brysselkålstårtan. Det blev en blandning av mixad brysselkål, turkisk youghurt, smör, salt och peppar. Som garnering blev det cocktailtomater, potatis och rom. Till min förvåning var det rätt gott, och både jag, han och pappa Tomas åt med behållning.
Senare har det blivit broccolitårta, vilket blev ännu mer lyckat.



Före jul hade Konrad fått en chokladkalender, vilket gjorde mig tveksam eftersom jag inte vill att han ska få så mycket socker. Det blev en kompromiss - han blev tvungen att dela varje bit med pappa. Första dagen blev det gallskrik när han inte fick öppna fler luckor, men sedan gick det jättebra varje dag. Inget mer skrik alls.


Pappa Tomas och Konrad för nån vecka sen:

Vilka djur låter "slurp"?

Va?

Ja, vilka djur sörplar?

Jadu... jag vet inte. Kanske vattenbufflarna?

Jag har en vattenbuffel, den är brun och vit. De är en sorts tjurar. Det finns mjölkbufflar.

Gör det? var bor de då?

De bor i sitt stall, långt borta. I djurparken. Visst är djurparken långt borta? Där bor mjölkbufflarna.

Vad gör de på dagarna då?

De lagar allting. Det kan de! De lagar stuprör, de blir jättesmå som blomkrukor.



Konrad lekte brandman här om dagen, nummer 74 på hjälmen och så var det viktigt med andningsskydd :)

tisdag 30 oktober 2012

Fallet med det stulna biltaket

I morse låg det frost på biltaken. Man ser parkeringen från vårt vardagsrumsfönster, och Konrad blev lite uppbragt när han såg detta märklga fenomen:

 - Vår bil! Den har inget tak idag!

han fann sig dock snabbt och kom upp med en trovärdig förklaring:

 - Det är en tjuvbil här, den har tagit vårt biltak! Den lilla röda sportbilen är en tjuvbil!

("Tjuvbilen" är ett särskilt lömskt fordon som brukar dyka upp i leken som den naturliga antagonisten till allas vår hjälte Polisbilen.)
  
Vad gör man då åt detta? Ja, om man är Konrad springer man och hämtar telefonen, och ringer sedan efter hjälp och bistånd från upptänkliga relevanta instanser. Dessa visade sig i tur och ordning vara: polisen, brandkåren, ambulansen, bärgningsbilen, sopbilen och grävmaskinen. Och mormor.

/Pappa

lördag 20 oktober 2012

Första gången på badhus, Fyrishov

Mamma berättar: Har äntligen kommit iväg till ett badhus med Konrad. Igår när utflykten kom på tal blev han jätterädd, men eftersom han var sugen imorse åkte vi trots att Hanna och Fredrik inte skulle följa med.

Allt började med panik, han tycker ju inte om att duscha och vattnet var rätt kallt. Efter tvångsdusch hoppades jag förstås på en rolig badupplevelse. Men han var skitskraj och badvattnet var alldeles för kallt som han tyckte, även i småbarnsbassängen. Så då provade vi bubbelbadet, men det var lika hemskt, även om felet nu var att det var för varmt istället. Så vilken tur att det var ledigt i rehabbadet :-) Först satt han bara i mitt knä jättelänge, sen släppte det lite. Provade att gå upp och ner för trappan.

Sen tog vi lunchpaus, jag fick bära honom in till omklädningsrummet och sen ut och värma mat, han tyckte det var för halt. Han berättade senare på kvällen för sin farmor att han åt korv, patis och ärtor.

Som vanligt så åt han länge och väl. En del av mig ville åka hem då, men det var ändå härligt att han ville bada mer sen. Först blev det mer på samma ställe som tidigare, men sen också barnbassängen. Djuren som sprutade vatten var roligast. Han provade flera rutchkanor, men de verkade läskiga för honom.