Konrad har förstått att man kan hitta filmer och bilder av det mesta på internet, och gör beställningar: - Nu vill jag se en bild av en apa. - Ok. - En med stora fötter. - Ok. (letar upp en bild av en gorilla) - De kan gå på bakbenen som oss. Nu vill jag se en hackspett! - Ok. (letar upp några bilder på hackspettar, bland annat en där en man håller en hackspett i handen) - [Först eftertänksamt, sedan med stigande emfas, allt mer exalterad] Varför håller han i en hackspett? ... Kanske ska han stoppa hackspetten i en påse och ta hem den och göra hackspettgryta. ... Kanske ska han ta av allt som är utanpå! Kanske är det kött inuti! Kanske ska han göra hackspettgrädde. Och hackspettäggula. Eller hackspettsoppa! Kanske också hackspettsås? 2. Konrad ligger i sängen och håller på att somna, funderar på vad han saknar i livet: - Jag önskar mig en kockmössa. Och ett förkläde. ... Och en stensäng! 3. Konrad är road av bokstäver och fonem. Han ljudar sig igenom ord, säger vilka bokstäver de innehåller, och vill att man skriver ned dem. Ibland rabblar han även egna bokstavskombinationer: - H..K..Å..T..O..Å..K..H..N..A! Vilket långt ord, eller hur va? - Ja, det var långt. Tio bokstäver. - Lika många som alla fingrar! - Ja! Ska jag säga vad det blev? - Jaa! - Hkåtoåkhna. Det har jag aldrig hört förr, det ordet har du hittat på alldeles själv. - Nä - det finns faktiskt en ö som heter så. I en sjö. Det finns träd där, med nötter. Gula nötter! - Jaha? - Jaa! Citronnötter! Nu skriver vi citronnöt, kan vi det? 4. Konrad bevakar höstens fortskridande genom köksfönstret, ser att löven blivit gula och börjat falla, och reflekterar över årstidernas växlingar: - Titta. Nu finns det nästan inga löv kvar på det trädet. Vet du... [får något drömmande i blicken] Det finns en maskin, med stora tuggklor - vrrrrrr - som tuggar i sig alla löven och hackar dem och krossar dem med stora hjul. Och så sprutar den vatten på - brrrrr, grrroummm, sploush! [visar med snabba, yviga gester hur maskinen arbetar] Och så mal den ned alla grenarna. Och sen gör den faktiskt nya löv som blir gröna, och sätter fast dem på stockarna med nya grenar! vilken bra maskin, va? Senare samma dag (efter förskolan): - Nu ska vi skriva igen. S..s..s. Ess! Kå! O! Hå! Å! Å! Två stycken. O! Ess! Kå! Vad blir det? - Skohååosk. - Vad är det? - Jag vet inte, jag har aldrig hört det förut. - Men det finns! Det är någon mat... - Jaha? - Ja! Det är citronnöten, den heter så på engelska! Fast då måste det vara ett T till på slutet. Där! Flera timmar senare. K upptäcker en stickling av åbrodd i ett glas i fönstret. Han undrar vad det är, jag berättar. - Kommer det att komma något mera? - Förhoppningsvis kommer det rötter. Då kan du hjälpa pappa att plantera den. Och så kanske den växer och blir större. - Ja... Och sedan kanske det kommer blommor. Och sedan blir det nötter! Det blir citronnötter! Man kan äta dem, så då kommer det att komma mat där. Så det är ju jättebra, eller hur va? Ännu litet senare. Mamma har kommit, Konrad pekar ut sticklingen och berättar: - Det ska komma citronnötter där. Men om bina tuggar på nöten så dör plantan. - Nej, så funkar det inte. [Berättar om blommor och bin.] - Jo-o, den dör då. Men blomman är så här stor [måttar en famnbredd] och nöten är så här liten och gul [måttar en handbredd] och så finns det en kärna inuti som är mörk. Den är så här liten [går upp i falsett, måttar en millimeter], så man kan äta den [nickar, mumsar i luften]. Så det är ju jättebra.
onsdag 16 oktober 2013
Citronnöten och andra historier - september 2013
torsdag 14 februari 2013
Konrad 3 år - berättat av hans mamma
I slutet av hösten hittade han på många nya ord, t.ex. pickna (gå på picknick) och dega (leka med playdough).
Nästan varje dag när jag frågar Konrad vad han ätit på förskolan så räknar han upp allt helt korrkekt - han påpekar ofta att de fått sallad och gurka också :) (sådant som vuxna brukar utelämna).
I höstas frågade jag: Vad vill du bli? Under en lång period så blev svaret att han vill bli sopgubbe, tillsammans med pappa. Det var väldigt viktigt att pappa också skulle vara med.
Konrad är ofta intresserad av min skola, vart den ligger och vad som händer där. Jag brukar berätta något om min dag när jag hämtar honom på förskolan, det brukar oftast intressera honom. Han är i en varför-period så det brukar bli mycket frågor om min skola och allt möjligt.
Idag fick han se min skola på riktigt, jag visade mikrovågsugnarna och föreläsningssalar med mera. När vi tittade in i lektionssalar så vinkade folk till Konrad, då blev han glad.
Vi passade också på att hälsa på Emma, hans faster som jobbar på Blåsenhus. Han tyckte att det var roligt att få prova de moderna datastyrda rittavlorna som fanns där. Byta färg, sudda m.m.
Konrad älskar att rita, hålla på med siffror, bokstäver och fråga om veckodagar och klockslag.
Häromveckan ritade Konrad sin första huvudfoting, rätt liten men om man vet vad det är så ser man tydligt ben och fötter.
Efter juluppehållet fick han byta avdelning, lite läskigt (mest för mig) men det har gått bra. Personalen är medveteten om att han inte tycker om förändringar så han fick en lång och bra inskolning.
Från jul och fram tills för ett par dagar sedan har han haft svårt att komma till ro på kvällen, övertrött och emellanåt rädd. Hoppas att det fortsätter funka bra framöver. I höstas var det flera månader när han somnade i hyfsad tid på kvällen, ofta somnade han någon minut efter att han kommit i säng.
Konrad är väldigt förtjust i bebisar, han har bara en docka, men gillar inte att jag kallar den för docka - det är hans bebis. Hon heter Alva, precis som Sagas lillasyster (jämnårig från förskolan som vi umgås med ibland). Givetvis tycker han om sina kusiner Sofia och Knut :)
Efter jul när vi var i Horndal berättade han att Knut tycker om honom och att Knut skulle följa med ner i källaren och leka. Både Sofia och Knut är söta enligt honom och får gärna kramar, liksom hans andra kusiner. Han är dock sparsam med kramar till vuxna, även om han uppskattar de flesta i hans omgivning. En period blev han sur för att vi inte hade tänkt ha några gäster den dagen.
Efter en mardröm ville han ge bort sin docka, för att hon skrikit på natten. Men efter ett par dagar kom vi fram till att hon skulle bli glad igen om hon fick lite leksaksäpplen. Skönt nu är hon accepterad igen.
Ibland vill han ringa, ofta till pappa, morfar, mormor eller farmor. Han pratar otroligt bra, både att han artikulerar och att han har ett bra ordförråd.
I princip hela hans liv så har han älskat böcker. De julklappar han blev gladast för var just böcker. Han blev t.o.m jätteglad när kusin Rut fick en bok, komiskt eftersom Rut själv blev besviken.
På sin födelsedag, som är den 25:e december hade han blivit lovad tårta och vi började prata om tårta på förmiddagen. Då blev Konrad väldigt bestämd och berättade att vi skulle göra en brysselkålstårta. Jag blev fundersam men han var bestämd och sade att vi skulle mixa brysselkålstårtan. Det blev en blandning av mixad brysselkål, turkisk youghurt, smör, salt och peppar. Som garnering blev det cocktailtomater, potatis och rom. Till min förvåning var det rätt gott, och både jag, han och pappa Tomas åt med behållning.
Senare har det blivit broccolitårta, vilket blev ännu mer lyckat.
Före jul hade Konrad fått en chokladkalender, vilket gjorde mig tveksam eftersom jag inte vill att han ska få så mycket socker. Det blev en kompromiss - han blev tvungen att dela varje bit med pappa. Första dagen blev det gallskrik när han inte fick öppna fler luckor, men sedan gick det jättebra varje dag. Inget mer skrik alls.
Pappa Tomas och Konrad för nån vecka sen:
Vilka djur låter "slurp"?
Va?
Ja, vilka djur sörplar?
Jadu... jag vet inte. Kanske vattenbufflarna?
Jag har en vattenbuffel, den är brun och vit. De är en sorts tjurar. Det finns mjölkbufflar.
Gör det? var bor de då?
De bor i sitt stall, långt borta. I djurparken. Visst är djurparken långt borta? Där bor mjölkbufflarna.
Vad gör de på dagarna då?
De lagar allting. Det kan de! De lagar stuprör, de blir jättesmå som blomkrukor.
Konrad lekte brandman här om dagen, nummer 74 på hjälmen och så var det viktigt med andningsskydd :)
Nästan varje dag när jag frågar Konrad vad han ätit på förskolan så räknar han upp allt helt korrkekt - han påpekar ofta att de fått sallad och gurka också :) (sådant som vuxna brukar utelämna).
I höstas frågade jag: Vad vill du bli? Under en lång period så blev svaret att han vill bli sopgubbe, tillsammans med pappa. Det var väldigt viktigt att pappa också skulle vara med.
Konrad är ofta intresserad av min skola, vart den ligger och vad som händer där. Jag brukar berätta något om min dag när jag hämtar honom på förskolan, det brukar oftast intressera honom. Han är i en varför-period så det brukar bli mycket frågor om min skola och allt möjligt.
Idag fick han se min skola på riktigt, jag visade mikrovågsugnarna och föreläsningssalar med mera. När vi tittade in i lektionssalar så vinkade folk till Konrad, då blev han glad.
Vi passade också på att hälsa på Emma, hans faster som jobbar på Blåsenhus. Han tyckte att det var roligt att få prova de moderna datastyrda rittavlorna som fanns där. Byta färg, sudda m.m.
Konrad älskar att rita, hålla på med siffror, bokstäver och fråga om veckodagar och klockslag.
Häromveckan ritade Konrad sin första huvudfoting, rätt liten men om man vet vad det är så ser man tydligt ben och fötter.
Efter juluppehållet fick han byta avdelning, lite läskigt (mest för mig) men det har gått bra. Personalen är medveteten om att han inte tycker om förändringar så han fick en lång och bra inskolning.
Från jul och fram tills för ett par dagar sedan har han haft svårt att komma till ro på kvällen, övertrött och emellanåt rädd. Hoppas att det fortsätter funka bra framöver. I höstas var det flera månader när han somnade i hyfsad tid på kvällen, ofta somnade han någon minut efter att han kommit i säng.
Konrad är väldigt förtjust i bebisar, han har bara en docka, men gillar inte att jag kallar den för docka - det är hans bebis. Hon heter Alva, precis som Sagas lillasyster (jämnårig från förskolan som vi umgås med ibland). Givetvis tycker han om sina kusiner Sofia och Knut :)
Efter jul när vi var i Horndal berättade han att Knut tycker om honom och att Knut skulle följa med ner i källaren och leka. Både Sofia och Knut är söta enligt honom och får gärna kramar, liksom hans andra kusiner. Han är dock sparsam med kramar till vuxna, även om han uppskattar de flesta i hans omgivning. En period blev han sur för att vi inte hade tänkt ha några gäster den dagen.
Efter en mardröm ville han ge bort sin docka, för att hon skrikit på natten. Men efter ett par dagar kom vi fram till att hon skulle bli glad igen om hon fick lite leksaksäpplen. Skönt nu är hon accepterad igen.
Ibland vill han ringa, ofta till pappa, morfar, mormor eller farmor. Han pratar otroligt bra, både att han artikulerar och att han har ett bra ordförråd.
I princip hela hans liv så har han älskat böcker. De julklappar han blev gladast för var just böcker. Han blev t.o.m jätteglad när kusin Rut fick en bok, komiskt eftersom Rut själv blev besviken.
På sin födelsedag, som är den 25:e december hade han blivit lovad tårta och vi började prata om tårta på förmiddagen. Då blev Konrad väldigt bestämd och berättade att vi skulle göra en brysselkålstårta. Jag blev fundersam men han var bestämd och sade att vi skulle mixa brysselkålstårtan. Det blev en blandning av mixad brysselkål, turkisk youghurt, smör, salt och peppar. Som garnering blev det cocktailtomater, potatis och rom. Till min förvåning var det rätt gott, och både jag, han och pappa Tomas åt med behållning.
Senare har det blivit broccolitårta, vilket blev ännu mer lyckat.
Före jul hade Konrad fått en chokladkalender, vilket gjorde mig tveksam eftersom jag inte vill att han ska få så mycket socker. Det blev en kompromiss - han blev tvungen att dela varje bit med pappa. Första dagen blev det gallskrik när han inte fick öppna fler luckor, men sedan gick det jättebra varje dag. Inget mer skrik alls.
Pappa Tomas och Konrad för nån vecka sen:
Vilka djur låter "slurp"?
Va?
Ja, vilka djur sörplar?
Jadu... jag vet inte. Kanske vattenbufflarna?
Jag har en vattenbuffel, den är brun och vit. De är en sorts tjurar. Det finns mjölkbufflar.
Gör det? var bor de då?
De bor i sitt stall, långt borta. I djurparken. Visst är djurparken långt borta? Där bor mjölkbufflarna.
Vad gör de på dagarna då?
De lagar allting. Det kan de! De lagar stuprör, de blir jättesmå som blomkrukor.
Konrad lekte brandman här om dagen, nummer 74 på hjälmen och så var det viktigt med andningsskydd :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)