Konrad har förstått att man kan hitta filmer och bilder av det mesta på internet, och gör beställningar: - Nu vill jag se en bild av en apa. - Ok. - En med stora fötter. - Ok. (letar upp en bild av en gorilla) - De kan gå på bakbenen som oss. Nu vill jag se en hackspett! - Ok. (letar upp några bilder på hackspettar, bland annat en där en man håller en hackspett i handen) - [Först eftertänksamt, sedan med stigande emfas, allt mer exalterad] Varför håller han i en hackspett? ... Kanske ska han stoppa hackspetten i en påse och ta hem den och göra hackspettgryta. ... Kanske ska han ta av allt som är utanpå! Kanske är det kött inuti! Kanske ska han göra hackspettgrädde. Och hackspettäggula. Eller hackspettsoppa! Kanske också hackspettsås? 2. Konrad ligger i sängen och håller på att somna, funderar på vad han saknar i livet: - Jag önskar mig en kockmössa. Och ett förkläde. ... Och en stensäng! 3. Konrad är road av bokstäver och fonem. Han ljudar sig igenom ord, säger vilka bokstäver de innehåller, och vill att man skriver ned dem. Ibland rabblar han även egna bokstavskombinationer: - H..K..Å..T..O..Å..K..H..N..A! Vilket långt ord, eller hur va? - Ja, det var långt. Tio bokstäver. - Lika många som alla fingrar! - Ja! Ska jag säga vad det blev? - Jaa! - Hkåtoåkhna. Det har jag aldrig hört förr, det ordet har du hittat på alldeles själv. - Nä - det finns faktiskt en ö som heter så. I en sjö. Det finns träd där, med nötter. Gula nötter! - Jaha? - Jaa! Citronnötter! Nu skriver vi citronnöt, kan vi det? 4. Konrad bevakar höstens fortskridande genom köksfönstret, ser att löven blivit gula och börjat falla, och reflekterar över årstidernas växlingar: - Titta. Nu finns det nästan inga löv kvar på det trädet. Vet du... [får något drömmande i blicken] Det finns en maskin, med stora tuggklor - vrrrrrr - som tuggar i sig alla löven och hackar dem och krossar dem med stora hjul. Och så sprutar den vatten på - brrrrr, grrroummm, sploush! [visar med snabba, yviga gester hur maskinen arbetar] Och så mal den ned alla grenarna. Och sen gör den faktiskt nya löv som blir gröna, och sätter fast dem på stockarna med nya grenar! vilken bra maskin, va? Senare samma dag (efter förskolan): - Nu ska vi skriva igen. S..s..s. Ess! Kå! O! Hå! Å! Å! Två stycken. O! Ess! Kå! Vad blir det? - Skohååosk. - Vad är det? - Jag vet inte, jag har aldrig hört det förut. - Men det finns! Det är någon mat... - Jaha? - Ja! Det är citronnöten, den heter så på engelska! Fast då måste det vara ett T till på slutet. Där! Flera timmar senare. K upptäcker en stickling av åbrodd i ett glas i fönstret. Han undrar vad det är, jag berättar. - Kommer det att komma något mera? - Förhoppningsvis kommer det rötter. Då kan du hjälpa pappa att plantera den. Och så kanske den växer och blir större. - Ja... Och sedan kanske det kommer blommor. Och sedan blir det nötter! Det blir citronnötter! Man kan äta dem, så då kommer det att komma mat där. Så det är ju jättebra, eller hur va? Ännu litet senare. Mamma har kommit, Konrad pekar ut sticklingen och berättar: - Det ska komma citronnötter där. Men om bina tuggar på nöten så dör plantan. - Nej, så funkar det inte. [Berättar om blommor och bin.] - Jo-o, den dör då. Men blomman är så här stor [måttar en famnbredd] och nöten är så här liten och gul [måttar en handbredd] och så finns det en kärna inuti som är mörk. Den är så här liten [går upp i falsett, måttar en millimeter], så man kan äta den [nickar, mumsar i luften]. Så det är ju jättebra.
onsdag 16 oktober 2013
Citronnöten och andra historier - september 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Helt otroligt! Vilken bokstavs o ordträning ni håller på med! Gärna fler rapporter!
SvaraRadera