torsdag 4 december 2014

Konrad snart 5 år

Tävlingsinstinkten är stark och kläderna går på och av snabbt numera. Han är väldigt förtjust i tv-programmen: Fångarna på fortet och Sveriges städmästare, men det blir inte så mycket tv. Lite mer dataspel. Annars ritas och skrivs det för fullt.


Han läste och skrev rätt bra redan som fyraåring, men nu går det snabbare och bättre. De flesta gemener går bra. Han har själv läst nästan alla dagis luciasånger, vilka jag skrivit ut i större stil. På tidigare luciafiranden har han inte sjungit något. Första året ville han överhuvudtaget inte vara med. Förra året kom han hem efter sångövningarna, ledsen och sa att han inte kunde texten. Men nu har han lärt sig texterna riktigt bra. I år vill han vara lucia eller stjärngosse - så det blir stjärngosse eftersom vi inte har någon luciakrona.


Redan strax efter att han blev 4 år kunde han räkna till 100 och både addera och subtrahera. Nu är han väldigt nyfiken på större siffror och vill räkna till en miljon eller en miljard. Då gör jag så att vi börjar med att vi har 100 000 och så frågar jag Konrad vad det blir om man tar 100 000 till ... sen rätt vad det är har vi räknat till en miljon :) Han frågar nästan varje dag om olika svåra tal, t.ex. vad är 100 + 1000 + 100 000.

Pengar är roligt och han räknar fram och tillbaka med sina egna pengar. Ett oväntat tillskott i hans kassa kom när han ville gå "Halloween", han gick själv till tre grannar och en av dem hade inget godis, så då fick han 24 kr. Glädjen var stor, men än har han inte fått köpa något godis för pengarna. Det blir så mycket godis ändå efter alla barnkalas. Han tycker mycket om godis, men accepterar att han inte kan äta upp allt från ett kalas på en eller några få dagar. En annan favorit är popcorn.

Från att tidigare ha varit väldigt blyg och försiktig så är han nu nästan normalmodig för sin ålder. Stor skillnad har det blivit efter höstens simskola som egentligen heter "Plask och lek". Det tog flera lektioner innan han vågade klättra ner för stegen utan att någon stod bakom. Nu vågar han själv hoppa i från kanten och doppa huvudet är inget problem, bubblandes med både mun och näsa. Tror han kan "simma" nu, men han har inte lärt sig att ta andningspauser så man behöver ha råkoll, totalt orädd som han blivit. Flyta på rygg klarar han av. Han har varit väldigt förtjust i simskolan, men tyvärr är platserna slut inför vårterminen. 

I höstas började han även på en musikskola, vilket han också gillar skarpt. Mycket sång, rörelser och allt mer spelande på keyboarden. Textminnet börjar bli bättre, men han har svårt för att lära sig melodier. Han sjunger ofta skallekar, frågar ibland folk om de kan musikspråket :) doremifasolat... Däremot är det inte så roligt att göra läxorna.

Här är bild från i somras när Konrad vann en bukettävling med "Olikabuketten." Under hösten har nya gäster gett stor blyghet, även om det gått över fort. Nån gång gömde han sig under köksbordet.



Som liten lekte Konrad mest själv, riktigt social blev han framåt 4-årsåldern och nu älskar han att ha gäster och han vill sällan leka själv. Tycker det är tråkigt när vi inte har några gäster.

Han har inte längre så tydliga favoritkompisar utan många av barnen verkar vara roliga att leka med. Däremot så är några pojkar från dagis dumma och ibland säger Konrad att han blir retad och kallad för fegis. Han vill inte leka med dem och jag känner ett dilemma i dagens pedagogik som säger att alla ska leka med alla. Det känns högst rimligt att inte vilja leka med dem som retas. Som tur är har flera av de tidigare bråkstakarna blivit snälla. Det är bara en pojke som varit dum en lång period. Konrad är känslig och tar lätt åt sig, även om det börjar bli bättre. Han gillar att stå i centrum och älskar att klä ut sig, under hösten har det varit mycket spiderman. Men polis och brandman är fortfarande populärt. I somras var han både pepparkakspojke och tomte och njöt verkligen av uppmärksamheten han fick.

Brandbilsintresset har hållit i sig, vi var på brandmuseet i Gysinge den här sommaren också. Men som starkast var nog brandmansintresset runt 4-års åldern, då hade han brandmanströjan var och varannan dag.


Han är oftast snäll och medgörlig, men vill ofta göra kompromisser. Han har varit väldigt rädd av sig tidigare i livet och inte vågat se på så många barnfilmer t.ex, men sista veckorna har det blivit annorlunda, nu ser han de flesta barnfilmer för hans ålder. Det gick jättebra att ta vaccinspruta och han säger själv att han inte är rädd för något.

Balanscykeln har gjort susen och i somras gick det fort att lära sig cykla på vanlig cykel. Han cyklar ofta till förskolan, ca 600 meter.

På 4-årskontrollen var han 100 cm och vägde typ 16kg. Nu efter 5-årskontrollen var han 106 cm och vägde typ 18,4 kg. Ungefär en standardavvikelse under medelkurvan fortfarande.

Det har gått i perioder med hans gosedjur, i början var elefanten viktigast, sen var det en lång period när gosedjur inte var så viktigt. I somras var det elefanten och mellansköldpaddan som gällde. På sistone ska det vara både elefanten, tre sköldpaddor och en mus. Väldigt viktigt att alla är med när han inte sover hemma hos mig! En av sköldpaddorna kallar han för bäbissköldpaddan, den är kärast just nu. Läskigt bara, att den ska komma bort, med tanke på dess ringa storlek.


Barnen har kramats mycket på förskolan på sistone, Konrad verkar vara omtyckt av många barn. Här om veckan sa han: Jag och E brukar pussas, vi är kära. Han lät lite pilimarisk.


torsdag 13 mars 2014

Hopp och betong


Konrad låg i sängen för en tid sedan, lät sinnet driva runt fritt i gränslandet mellan vakenhet och sömn, och fastnade vid en fundering över material och deras egenskaper:

- Visst är betong hårt?
- Ja.
- Pappa, finns det något som är hårdare än betong?
- Ja, diamant, till exempel.
- Är det så hårt att det aldrig kan gå sönder?
- Jo... det kan det. Men det är väldigt, väldigt hårt.
- Men pappa... Finns det inte något som aldrig kan gå sönder?
- Uhm...
- Inte något?

Jag är på vippen att säga något krasst om att alla material kan förstöras om de utsätts för tillräckligt stora krafter. Men jag hör oron i hans röst, och har helt enkelt inte hjärta att göra honom besviken:

- Jodå... Hoppet! Det går aldrig sönder helt.

Jo, jag vet - högt över hans strax därefter sovande huvud, men jag trodde väl inte han tog någon större notis vid det svaret - förrän följande monolog dyker upp i insomningsbabblandet, säkert två månader senare:

- Pappa... I en film så kastade de bomber och en stol började brinna. Den var gjord av trä.
- Nej men.. Ojdå..?

Jag oroas väl lite över vad han sett för film - får senare reda på av hans mor att han råkat vandra in och hunnit se en kort scen ur någon actionrulle. Hans fortsättning tyder dock på att han tagit det bra - och bevisar samtidigt med all önskvärd tydlighet att man får äta upp allt man råkar säga till honom; inget glöms, allt absorberas.

- Men veet du... De borde ha gjort stolarna av hopp - då hade de ju inte kunnat brinna!
- Eh.. jaaa...
- Tänk om hela det här huset var gjort av hopp. Det vore väl bra?

Några dagar senare:

- Pappa... när mamma cyklar på sin cykel och jag på min lilla cykel, så kan vi knyta ett snöre emellan oss. Så jag inte ramlar. Ett snöre av hopp.

Får väl vackert reda ut begreppen litet vad det lider.

onsdag 12 mars 2014

Konrad Sjörövaren


K har nyligen begått biopremiär - vi såg "Hokus pokus, Alfons Åberg". I filmen leker Alfons et al sjörövare en hel del, vilket Konrad verkligen tog fasta på och inspirerades mycket av.

En dag ville han gå runt med en för ändamålet utklippt lapp över ögat hela dagen. Han klippte ut tre papperssvärd och förklarade sig därmed vara sjörövare. Han bestämde, att vi allra först skulle styra skeppet (det vill säga vardagsrumsmattan) till mataffären och handla jättemycket mat. Sagt och gjort, och pappa placerades vid rodret (utrustad med ett av papperssvärden, förstås).

- Fast jag betalade bara 500 kronor, sa han, när han efter fullbordad landstigning vid matleksakerna rusade ut med varorna. Jag tror att det var själva piratdådet. 

Sedan vecklade han fram en fiktiv karta och studerade den ingående:
- Oj... vi ska flyga över rymden! Skeppet kan inte flyga. Men jag fixar jättesnabbt!

Så hämtade han verktyg och byggde någon sorts raketmotor: 
- När den här motorn sprutar eld, då går alla stjärnor sönder. [lång paus] Och månen. Då blir det tomt i rymden.

Några dagar senare styrde han åter ut sig i full piratregalia, och beställde fram skrivmaskinen för att skriva sig en skattkarta.


Först bedömde han dock att färgbandet behövde en snabb översyn med träverktygen.



Reparationen avlöpte tydligen väl - för en omisskännlig skattkarta var det ju han knackade ned, till slut: