Hopp och betong

Konrad låg i sängen för en tid sedan, lät sinnet driva runt fritt i gränslandet mellan vakenhet och sömn, och fastnade vid en fundering över material och deras egenskaper:

- Visst är betong hårt?
- Ja.
- Pappa, finns det något som är hårdare än betong?
- Ja, diamant, till exempel.
- Är det så hårt att det aldrig kan gå sönder?
- Jo... det kan det. Men det är väldigt, väldigt hårt.
- Men pappa... Finns det inte något som aldrig kan gå sönder?
- Uhm...
- Inte något?

Jag är på vippen att säga något krasst om att alla material kan förstöras om de utsätts för tillräckligt stora krafter. Men jag hör oron i hans röst, och har helt enkelt inte hjärta att göra honom besviken:

- Jodå... Hoppet! Det går aldrig sönder helt.

Jo, jag vet - högt över hans strax därefter sovande huvud, men jag trodde väl inte han tog någon större notis vid det svaret - förrän följande monolog dyker upp i insomningsbabblandet, säkert två månader senare:

- Pappa... I en film så kastade de bomber och en stol började brinna. Den var gjord av trä.
- Nej men.. Ojdå..?

Jag oroas väl lite över vad han sett för film - får senare reda på av hans mor att han råkat vandra in och hunnit se en kort scen ur någon actionrulle. Hans fortsättning tyder dock på att han tagit det bra - och bevisar samtidigt med all önskvärd tydlighet att man får äta upp allt man råkar säga till honom; inget glöms, allt absorberas.

- Men veet du... De borde ha gjort stolarna av hopp - då hade de ju inte kunnat brinna!
- Eh.. jaaa...
- Tänk om hela det här huset var gjort av hopp. Det vore väl bra?

Några dagar senare:

- Pappa... när mamma cyklar på sin cykel och jag på min lilla cykel, så kan vi knyta ett snöre emellan oss. Så jag inte ramlar. Ett snöre av hopp.

Får väl vackert reda ut begreppen litet vad det lider.

Konrad Sjörövaren

K har nyligen begått biopremiär - vi såg "Hokus pokus, Alfons Åberg". I filmen leker Alfons et al sjörövare en hel del, vilket Konrad verkligen tog fasta på och inspirerades mycket av.

En dag ville han gå runt med en för ändamålet utklippt lapp över ögat hela dagen. Han klippte ut tre papperssvärd och förklarade sig därmed vara sjörövare. Han bestämde, att vi allra först skulle styra skeppet (det vill säga vardagsrumsmattan) till mataffären och handla jättemycket mat. Sagt och gjort, och pappa placerades vid rodret (utrustad med ett av papperssvärden, förstås).

- Fast jag betalade bara 500 kronor, sa han, när han efter fullbordad landstigning vid matleksakerna rusade ut med varorna. Jag tror att det var själva piratdådet. 

Sedan vecklade han fram en fiktiv karta och studerade den ingående:

- Oj... vi ska flyga över rymden! Skeppet kan inte flyga. Men jag fixar jättesnabbt!

Så hämtade han verktyg och byggde någon sorts raketmotor: 

- När den här motorn sprutar eld, då går alla stjärnor sönder. [lång paus] Och månen. Då blir det tomt i rymden.

Några dagar senare styrde han åter ut sig i full piratregalia, och beställde fram skrivmaskinen för att skriva sig en skattkarta.

Först bedömde han dock att färgbandet behövde en snabb översyn med träverktygen.

Reparationen avlöpte tydligen väl - för en omisskännlig skattkarta var det ju han knackade ned, till slut: